Vecka 24: Vad vi tänker på när vi tänker på AI i välfärden
11 juni 2025
Ibland går man runt och tänker på nåt som känns spännande, viktigt, intressant eller angeläget. Men det är inte tillräckligt färdigtänkt för att bli något riktigt ännu. Var får såna tankar plats, egentligen? Kanske i det här formatet?
Här får du ta del av några av tankarna som just nu tänks av Innovationsarenans medarbetare. Här finns inga färdiga lösningar och inte något givet nästa steg. Men genom att sätta ord på tankarna kanske vi kan närma oss något som faktiskt kan bli – ja, något? Varmt välkommen att kika in under huven på Innovationsarenan, det här är vad vi tänker på just nu.
Nyttorealisering – när då? Ett begrepp vi ofta stöter på är det här med att räkna på olika nyttokalkyler. Dvs vilken hemtagning gör en verksamhet på en investering. Det gåt att beskriva detta mer grundligt men i det stora handlar det om att vi ansvarsfullt ska kunna följa att investerade medel ger den effekt vi vill uppnå. Och detta finns det sätt att räkna på, som också politiken sedan kan efterfråga resultat på. Så långt är allt bra, och med risk nu för att göra några arga – men nu sticker jag ut hakan. I allt fler sammanhang jag pratar AI och välfärd och när vi pratar om olika prioriteringar så poppar begreppet upp, att vi måste utgå från nyttorealisering. Finns risk att vi gör en tankevurpa då? AI kan absolut handla om införande av en stor AI-lösning som till exempel schemaoptimering inom hemtjänst eller förskola, där kan vi räkna på nyttorealisering av implementeringen. Men AI handlar också om alla de små små förändringarna i arbetssätt. Att en medarbetare får självförtroende att kunna producera en vassare text. Att en annan medarbetare kan få bolla sin idé eller underlag och få lite bra feedback, granska ett projekt utifrån ny forskning osv. Detta är små förbättringar som sparar tid och kanske främst skapar mer välgrundade beslut. Men går det att räkna hem detta? Ja inte i en kalkyl iallafall. Och i en uppstart har det nog kostat lite mer, både att lära sig att använda i detta fall en språkmodell och kanske också att köpa in en licens.
Så det funderar jag lite på. Att om vi ska tänka på AI precis på samma sätt som vi gjort vid införande av olika it-system till exempel så gör vi det svårt för oss. Och om vi också har beslutsfattare som också frågar efter utifrån nyttorealisering så behöver vi kunna möta upp när detta fungerar, och inte. Och när det gäller att utforska ny teknologi så kommer vi också efter att ha testat och förstått kanske landa i att det inte alls skapade nytta.
Jag tänker på att det på sistone har varit flera uppmärksammade IT-attacker som visat hur sårbara våra digitala infrastrukturer är. Under tisdagen låg ex. OpenAI (chatGPT) – troligtvis världens mest använda AI-tjänst – nere i flera timmar.
Samtidigt kom det en debattartikel i Dagens Nyheter om hur Microsoft i princip har monopol på Sveriges offentliga IT-struktur. Nästan all offentlig verksamhet – från myndigheter till kommuner och skolor, är beroende av Microsofts tjänster och molnplattformar.
Det här väcker frågor: Har vi lagt alla ägg i samma korg? Vad händer om en leverantör drabbas av driftstörningar eller utsätts för angrepp? Och vad innebär det för Sveriges digitala suveränitet när så mycket makt och data ligger hos ett fåtal globala teknikjättar?
Kanske är det dags att börja se oss omkring efter fler alternativ, både vad gäller tjänster och moln-infrastruktur. Möjligen behöver vi även bygga upp den lokala kompetensen igen – att utveckla och drifta våra egna IT-system. Det skulle kunna skapa en mer robust och resillient digital infrastruktur, mindre sårbar för både tekniska fel och cyberattacker.
En annan tanke var i ett samtal när vi pratade om hur arbetsmarknaden kommer påverkas av införande av AI i verksamheterna. Att vi kommer behöva nya kompetenser, och vissa kommer inte behövas på samma sätt. Förändrat arbetsinnehåll på några ställen, och kanske ännu större förändringar på andra håll. Vilka yrkesgrupper kommer påverkar och hur ställer vi om klokt. Till vad? Och på vilket vis? Allt med en ingrediens av AI såklart 😊 Inom arenan har vi ett fokus på AI och kompetensförsörjning, dvs vi ska vara noggranna att leta efter områden där AI kan lösa riktiga välfärdsarbetsuppgifter, där vi har det svårt idag. Och det låter enkelt, men så är det ju såklart inte. För det handlar dels om välfärd där så mycket av det viktiga som sker där är något som händer mellan två eller flera individer som möts, det handlar om omsorg som ju kan benämnas som det omätbara (hint, ni har väl sett dokumentären).
Men så tänker vi också på alla de yrken inom välfärden där vi har trångt med resurser, där det saknas massa människor som hade behövt möta fler barn och unga inom socialtjänsten till exempel. Eller ta hand om våra äldre. Och det är klart att teknik kan lösa en hel del för att frigöra tid för fler möten mellan medborgare och välfärdsmedarbetare, det letar vi efter.
Men så kan man också ta på sig olika glasögon när man tittar på frågan.
Teknik kan ibland lösa enkla uppgifter, till exempel kan robotgräsklippare installeras på kommunala platser som gör att vi slipper göra det manuellt. Men med andra glasögon så är ju detta ett jobb som kan utföras av flera av de målgrupper som står långt från arbetsmarknaden. Och då blir det ett viktigt jobb att behålla utan teknisk inblandning utifrån ett annat perspektiv. Men om det handlar om anställda som hade behövt lägga tid på annat, då är det en guldidé. Ja ni hör, det finns alltså fler sidor av det berömda myntet i jakten på vilka typer av arbetsuppgifter vi gärna vill ha välfärdsteknik – och inte.
Jag tänker lite på det här med stress. Teknikutvecklingen rusar på och det är inte konstigt att vi blir stressade. ”Vi måste hoppa på tåget”, ”Använda AI”, ”Vi får inte stå på sidan” och så vidare. Samtidigt står vi mitt i en fortsatt storm av förändringar, som vi ibland kanske inte riktigt greppar. Det är guldålder att sälja tjänster, appar, verktyg och utbildningar och det är lätt att snabbt försöka hoppa på och åka med. Men, precis som vanligt är inte alla tjänster och verktyg bra. Alla program och system fyller inte våra behov. Alla appar i appstore är inte kanon. Allt godis är inte gott.
Det kan vara viktigt att ibland vila i det vi gör. Se oss omkring och fundera kring vart vi är på väg och vart vi vill? Det byggs datacenters i Europa och Sverige. Nya svenska och Europeiska modeller utvecklas för fullt och tekniken förändras. Kanske kan det vara läge att ta ett djupt andetag och se över förutsättningar, som till exempel tillgång och ägandeskap av egna data, organisation och kompetens. Tekniken finns och kommer, men det är fortfarande vi som bestämmer hur, när och var vi vill använda den.