Vecka 19: Vad vi tänker på när vi tänker på AI i välfärden
8 maj 2025
Ibland går man runt och tänker på nåt som känns spännande, viktigt, intressant eller angeläget. Men det är inte tillräckligt färdigtänkt för att bli något riktigt ännu. Var får såna tankar plats, egentligen? Kanske i det här formatet?
Här får du ta del av några av tankarna som just nu tänks av Innovationsarenans medarbetare. Här finns inga färdiga lösningar och inte något givet nästa steg. Men genom att sätta ord på tankarna kanske vi kan närma oss något som faktiskt kan bli – ja, något? Varmt välkommen att kika in under huven på Innovationsarenan, det här är vad vi tänker på just nu.
Under ett möte i veckan fick jag höra en reflektion om hur viktigt det är att titta inåt först, framförallt när det kommer till det ständigt föränderliga AI-området. Det är såklart viktigt att blicka utåt och låta sig inspireras av nya metoder och arbetssätt. Men strategiskt ledarskap handlar lika mycket om att titta inåt. Annars finns risken att man missar initiativ som redan pågår. Innan vi prövar nytt behöver vi kanske stanna upp och se vad som redans finns och som vi kan bygga vidare på, förändra och förbättra. Genom att pröva nytt samtidigt som vi tar tillvara det vi redan gör skapar vi mening, inte bara förändring för sakens skull.
Så när det är dags att dra igång nästa AI-satsning, börja med att stanna upp. Det där viktiga nästa steget kanske redan är på väg att tas?
Jag går runt och tänker på det här med digitala lösningar och på hur den nya tekniken nu rubbar en hel del i våra invanda hjulspår. Det som sker med de generativa AI-tjänsterna idag är ju att de kan lösa, eller i många fall assistera, i en mängd olika uppgifter och inte bara göra så som vi är vana vid att ett digitalt verktyg gör. Så vad händer då med tjänster som byggts för en specifik uppgift, men som nu generativ AI löser själv? Säg exempelvis en tjänst för att skapa undertexter till film. Hur lång tid är det kvar innan vi bara kan kasta in filmfilen i ett chatfönster, säga till vad som ska göras och få en textfil direkt? (Vänta nu, det kanske redan går, måste testa). Kommer till exempel Google Gemini själv kunna hantera att schemalägga personal utifrån ett dokument med parametrar? Behövs då ett system för schemaläggning, eller behövs endast ett chatfönster? Hur snabbt släcks start-ups som erbjuder tjänster och verktyg som nu blir tillgängliga direkt i ChatGPT?
Vad är ens en digital tjänst eller verktyg om något år?
Jag tänker på det här med modeord och buzzwords och hur fel det kan bli när man hinner tröttna på något nästan innan det har hänt, innan det har fått en ärlig chans. I den snabbt föränderliga värld vi lever i trycker fler och fler på hur viktigt det är att på ett strukturerat sätt prata om framtiden. Det tror vi inom Innovationsarenan också på! Det handlar både om att kunna bygga robusta strategier och om att upptäcka möjligheter för innovation.
En sak vi har lärt oss om framsyn är att det krävs en stor portion av både tid och kunskap för att kunna bygga framtidscenarios och sedan strategiskt nyttja dessa. Det kan vara svårt och det tar tid, men för att inte fastna i allt det svåra testar vi att situationsanpassa arbetet.
Om vi ställer in siktet på att möjliggöra att fler inom offentlig sektor arbetar med strategisk framsyn kan vi börjar i något enklare, t.ex. att strukturera sin omvärldsbevakning. Ett första steg för att prata om framtiden kan därför vara att:
- Bredda din vanliga omvärldsbevakning till något utanför din vanliga sektor
- Samla intressanta signaler på en gemensam yta
- Samtala med dessa med dina kollegor utifrån frågeställningen ”vad kan den här signalen betyda för oss?”
AI Kommissionen är tydlig i sina medskick: det går för långsamt och Sverige halkar efter på AI-området. Vidgar vi perspektiven så är det också det som genomsyrar rapporteringen i omvärlden, dvs hur en kamp pågår mellan USA och Kina kopplat till AI och tech, och där Europa ligger långt efter. Vi återkommer hela tiden till just hastigheten. Och att den blir särskilt viktig i en fråga som AI-utveckling är ju inte så konstigt AI verkar ha en helt annan tidsberäkning, lite som att hundår inte motsvarar människoår så verkar även ett år inom AI motsvara flera år av annan utveckling. Det här med hastigheten är något som återkommer i min omvärldsbevakning och i olika samtal med såväl kommuner som olika typer av arbetsgrupper. Och alla ställer sig frågan – varför händer det inget!? Varför går det så långsamt att införa AI i välfärden? Och så en dag får jag en fråga som jag numera tänker på ofta, för den är ju superintressant.
“Men måste det gå så fort då? Gör det något om det inte går så fort?”
Och jag tror att det finns massvis av olika svar på denna men väljer att lyfta två.
- Å ena sidan ska vi vara eftertänksamma och ansvarsfulla i såväl vår analys som i själva införandet av AI, särskilt när det gäller så viktiga verksamheter som inom välfärden. Så hastighet ska definitivt inte vara vägledande. Vi ska vara noggranna med att avgöra vart AI har potential och det är viktigt att vi löser RIKTIGA problem och välfärdsarbetsuppgifter, dvs fokus på rätt saker.
- Å andra sidan, eftersom det finns ganska mycket som pekar mot att det inte går särskilt fort, så är det nog ingen fara att vi pratar hastigheten för det kanske ändå bidrar positivt. För om vi inte skulle prata om det alls, och inte alls försöka få upp tempot så skulle det kanske gå så långsamt att det blir svårt att få upp farten på sikt?
Så jag landar nog i, att när jag får frågan nästa gång svara “njae, var inte oroliga för att det går för fort, för det kommer det inte göra. Men vi behöver vara i rörelse”. Vad säger ni?
