Krönika: AI är också en större fråga

Ofta pratar vi om AI som om att hitta rätt pusselbitar.  Vi letar efter små vinster i processer vi redan känner till, som om allt handlade om att lägga till en bit i taget i ett redan färdigt mönster. Men vad händer när själva pusslet redan kan läggas av AI-modeller?

Vad händer när det inte längre handlar om att tekniken ska transkribera våra möten, hjälpa oss analysera data snabbare eller bli ett steg i ett arbetsflöde och spara några minuter här och där? Vad händer när det inte längre handlar om att förstärka eller förfina ett flöde, utan om att hela flödet riskerar att bli överflödigt? Det är här vi behöver byta perspektiv.

AI-modeller presterar lika bra som yrkesexperter

Frågan är inte längre vilka pusselbitar i form av små användningsområden vi kan hitta, utan vad det innebär att dagens modeller redan levererar på expertnivå inom yrken vi länge sett som oersättliga. En ny studie och ett nytt test, GDPval, visar just det. Till skillnad från de flesta AI-tester, som mäter språkförståelse, logik eller akademiska kunskaper, prövar GDPval något mycket mer jordnära, nämligen hur bra modellerna klarar arbetsuppgifter som människor får betalt för.

Uppgifterna som studerats kommer från 44 yrken i centrala delar av ekonomin och genomförs vanligtvis av yrkespersoner med lång erfarenhet. Det handlar om rapporter, kalkyler, analyser, presentationer, uppgifter som tar timmar eller dagar för en människa att slutföra. Resultatet?

AI-modeller presterar nu lika bra som yrkesexperter i ungefär hälften av professionella arbetsuppgifter, en tredubblad förbättring på bara 15 månader.

AI som beredskapsfråga

Det här är anledningen till att vi måste tala om AI som en typ av beredskapsfråga. En beredskapsfråga är inte vilken samhällsfråga som helst, det är något som rör vår förmåga att stå emot, anpassa oss till och hantera förändringar som kan slå mot själva grunden i vårt samhälle. Där brukar vi räkna in klimatet, försvaret, energiförsörjningen. När vi talar om beredskap talar vi alltså om det vi inte har råd att blunda för, för att konsekvenserna blir så stora om vi gör det.

När vi pratar om AI pratar vi just nu mest om de frågor som är enklare att greppa. Vi pratar juridik, vi pratar användarkompetens, vi pratar etiska riktlinjer. Viktiga frågor, men de utgör inte hela bilden, för samtidigt lämnar vi de svårare frågorna orörda. Hur förbereder vi oss på vad som händer när arbetsgivare kan visa att en AI gör samma arbete som en människa, snabbare, billigare och tillräckligt bra? Vad betyder kompetensförsörjning i välfärden när själva yrkesrollerna förändras? Och hur ska fackliga organisationer agera när det inte längre handlar om att omfördela arbetsuppgifter, utan om att delar av dem helt försvinner

Med andra ord behöver vi inte bara prata om hur vi ska använda tekniken, utan också om hur tekniken förändrar samhället.

Dags att lyfta blicken

Vi släpar efter på de här frågorna. Kanske för att de är svåra att greppa. Kanske för att vår omvärldsbevakning inte hänger med. Och ibland, kanske för att vi helt enkelt inte vill se vad som händer framför oss. Men det är just därför beredskapsfrågan kring AI måste högre upp på agendan. För det är inte bara ett nytt verktyg, utan en generell teknik som redan nu förändrar våra samhällsstrukturer i grunden och som kommer fortsätta att göra det.

Så antingen lyfter vi blicken, sorterar frågorna, skapar scenarion för att förstå och vågar prata om hur vi förbereder oss på de omvälvande resultat som redan finns. Eller så blundar vi och nöjer oss med att lägga små pusselbitar, samtidigt som maskinerna redan har börjat lägga hela pusslet åt oss.