AI och påverkan: Konsekvenser
19 mars 2026 | Henrik Krantz
Att AI påverkar samhället är ingen nyhet. Just nu finns det ett område som förtjänar betydligt mer uppmärksamhet, hur generativ AI påverkar samhället, opinionen och vårt demokratiska arbete.
I de två första delarna (Accelerering och Förskjutning) av den här serien beskrev vi två rörelser som nu pågår samtidigt. Den första var acceleration, där generativ AI gör det möjligt att producera text, bilder, ljud och video i en hastighet och skala som tidigare inte varit möjlig. Innehåll kan skapas snabbt, billigt och i stora mängder och används i redan befintliga kanaler så som sociala medier och andra digitala ytor. Både skapandet och spridningen accelereras med hjälp av AI, som självständigt och anpassat kan arbeta för att påverka individer och grupper.
Den andra var förskjutningen. Allt fler möter information genom AI-genererade sammanfattningar och svar, där urvalet och tolkningen redan är gjord. Språkmodeller riskerar att förstärka bias och användningen ökar för att det är snabbt, enkelt och bekvämt. Kunskapsinhämtning går från att söka på internet, till att få färdigbakade svar av tränade språkmodeller.
När dessa två rörelser möts förändras informationsmiljön på ett mer grundläggande sätt. Det handlar inte bara om att mer innehåll produceras. Det handlar om hur vi avgör vad som är sant, rimligt och trovärdigt.
Akt 3: Konsekvenserna
Under lång tid har det funnits en ganska enkel tumregel i informationssamhället, man tror på det man ser och hör tills man har en anledning att tvivla. Bilder och videor har haft en särskild tyngd som bevis. Men när syntetiskt innehåll blir alltmer övertygande förändras den logiken. Röster kan kopieras, bilder kan skapas från grunden och videor kan manipuleras så att de ser helt autentiska ut. Det gör att även visuella bevis börjar förlora sin självklara auktoritet. Den kanske största förändringen är därför inte själva lögnen, utan osäkerheten. När människor upplever att allt kan manipuleras förändras vårt utgångsläge. Vi går från att utgå från att något är sant tills motsatsen bevisats, till att allt potentiellt kan vara fabricerat.
I den här miljön uppstår ett fenomen som ibland kallas the liar’s dividend. När manipulerat material blir vanligt kan även verkliga bilder eller videor avfärdas som falska. Ett autentiskt klipp kan beskrivas som en deepfake. Ett avslöjande kan avfärdas som manipulation. Tekniken gör alltså inte bara lögner mer övertygande, den gör också sanningen mer ifrågasättbar. ”Fake news” förvandlas till ”allt är AI”.
Det här är en av anledningarna till att vissa forskare och organisationer talar om något djupare än bara ett problem med desinformation. UNESCO har beskrivit utvecklingen som en “kris för själva vetandet”. Deepfakes introducerar inte bara falskt innehåll i informationsflödet, utan riskerar att undergräva de mekanismer genom vilka samhällen skapar gemensam förståelse. När det blir svårt att avgöra vad som är sant förändras också själva processen genom vilken vi bygger kunskap tillsammans.
En annan konsekvens är mer psykologisk. Om informationsmiljön upplevs som ständigt osäker kan människor börja dra sig undan. Inte nödvändigtvis för att de är lurade, utan för att det är mentalt utmattande att hela tiden försöka avgöra vad som är sant. Forskare har beskrivit hur konstant tvivel kring vad som går att lita på kan leda till disengagemang. När allt känns osäkert kan det framstå som rationellt att helt enkelt sluta bry sig.
Journalisten Jack Werner fångade något liknande redan innan dagens AI-utveckling i sin bok Ja skiter i att det är fejk – det är förjävligt ändå, från 2019 (https://libris.kb.se/bib/4dg3308c2z1zff6n) Han beskriver ett fenomen där människor reagerar starkt på en berättelse trots att de vet att den inte är sann. Poängen är inte längre sanningshalten, utan den känsla berättelsen väcker. När den mekanismen möter en informationsmiljö där innehåll kan produceras i enorm skala blir effekten ännu starkare.
Demokratier kräver inte att alla tycker lika. Men de kräver något annat, en tillräckligt gemensam verklighetsbild för att kunna diskutera vad som bör göras. När informationsflödet accelererar och när allt fler möter världen genom AI-genererade tolkningar kan denna gemensamma grund bli svårare att upprätthålla. Det betyder inte att verkligheten försvinner, men det kan bli svårare att enas om vad som faktiskt har hänt.
Vad gör vi då?
Det finns inga enkla lösningar, men flera viktiga spår framåt. Tekniskt utvecklas metoder för att märka syntetiskt innehåll, upptäcka manipulerat material och skapa mer transparenta AI-system. Samtidigt blir kunskap och utbildning ännu viktigare. Medie- och informationskunnighet handlar inte längre bara om att identifiera falska nyheter, utan också om att förstå hur digitala informationssystem fungerar och hur AI-modeller producerar svar. Källkritik och källtillit blir viktiga pusselbitar i det livslånga lärandet.
Men kanske viktigast är något mer grundläggande. Demokratier har alltid byggt på människors förmåga att tillsammans skapa mening och förståelse över tid. Tekniken förändrar informationsmiljön, men den förändrar inte behovet av kritiskt tänkande, dialog och gemensam kunskapsutveckling. Men den kräver en tillräckligt gemensam uppfattning om verkligheten och historien för att vi ska kunna diskutera framtiden.
Henrik Krantz
Utvecklingsledare
Göteborgsregionens Innovationsarena
henrik.krantz@goteborgsregionen.se