Framtidens utbildningsstruktur

Hur tar vi oss an kompetensutveckling i en värld där utvecklingen går snabbare än vår kapacitet att ta till oss den?  

Min vardag består av att hjälpa individer och organisationer att förstå och använda generativ AI. Oavsett vem jag träffar möts jag av två frågor så frekvent att det känns som kroniskt problem. Vad behöver jag lära mig – och var börjar jag? 

Den snabba AI-utvecklingen har skakat om både spelplanen och spelreglerna på flera olika sätt, även inom kunskapsutveckling. Ett traditionellt mindset säger: följ ett program, börja från början, följ den linjära vägen till slutet, få något bevis på att du klarat det. Bekvämt, förutsägbart och härligt – men som börjar bli utdaterat.  

Några av de stora förändringarna är: 

Traditionella program blir för rigida  

Linjära och långvariga program riskerar att ha utdaterat innehåll innan individen kommit i mål. Det är svårt att lägga en långsiktig väg när vägen konstant ändras. Exempelvis har Chalmers gått ut med att de ska göra om alla sina masterprogram som ett kvitto på detta. I detta har kurser fått ett uppsving, vilket skapar en större flexibilitet.  

Fler och otydligare kursutbud

Utbildningsutbudet ökar, speciellt utanför akademin, vilket har skapat ett större, men mer otydligt kursutbud i sin helhet. Ett resultat av fler aktörer gör också att samordningen blivit ännu svårare.  

Ansvarsförskjutning till individen

Tidigare låg mycket ansvar hos lärosäten och lärare. Det fanns utstakade vägar med fyllt innehåll, tydliga kriterier, bedömningar och som hela vägen stöttades av någon med tydligt ansvar. När den traditionella strukturen nu utmanas läggs mer ansvar hos individen att hantera sin egen utveckling. Ingen aktör har allt, utan flera har lite.

Växelvis lära och använda

Tidigare lade man mycket tid på att lära sig något teoretiskt för att efter utbildningen kunna praktisera den. Det sker fortfarande, men i stället i en konstant växelverkan. Du lär och utforskar, du utforskar och lär – cykliskt och kontinuerligt. 

Lärandet sker inte bara under kurser

Tidigare skedde utbildning under kontrollerade och schemalagda former. En halvdagskurs här eller en workshop där. Nu sker lärandet hela tiden, inte bara under föreläsningen. Det ökade praktiska inspeletgör att mycket händer utanför salen. Omvärldsbevakning har också fått en större plats i portföljen av kompetensutveckling.  

Denna förändring gör att vi först och främst behöver ett nytt mindset.  Om vi tidigare tänkte på kompetensutveckling som utstakade vägar att gå är den nya tanken mer som ett pussel utan kantbitar. I stället för att skapa en bild får man en kanvas som får plats med flera motiv – där man inte vet i förväg vad som skall existera där. Förändringen kan kännas stressande och ovan, men efter ett tag övergår det sakta till en känsla av frihet och autonomi.  

Det räcker självklart inte bara med ett nytt mindset. Jag skall inte vara denna jobbiga person som säger ”tänk positivt, så löser allt sig”. Vi behöver också ha en ny struktur kring hur vi erbjuder kunskapsutveckling – något vi på Innovationsarenan just nu arbetar med.  

Vi anser att vi behöver skapa olika byggstenar (kurser) som ger individen, och organisationen, möjlighet att skapa sina egna, flexibla och relevanta läranderesor. Vi behöver erbjuda traditionell föreläsning med fler praktiska inslag och i en större växelverkan. Vi behöver erbjuda olika typer av stöd, parallellt med kunskapen, för att kunna praktisera den och skapa verksamhetsnytta. Vi behöver också skapa en struktur som hjälper till att navigera i vad man behöver kunna och var man börjar – så att det blir enklare att ta ett individuellt större ansvar för sitt eget kontinuerliga lärande.  

Utbildningskoncept under utveckling

Den närmaste tiden kommer vi på Innovationsarenan att arbeta med detta parallellt: vi kommer testa detta utbildningskoncept i en pilot med Göteborg stad, Mölndal stad och Partille kommun – samtidigt som vi kommer att inventera vårt utbud och vad vi kommer att erbjuda framöver.  

Vi har en förhoppning att denna strategi kommer omvandla de två kroniska frågorna till ett konstaterande: jag vet vad mitt nästa steg är.