Är skärmar alltid slutmålet?
9 december 2024 | Henrik Krantz
I skolans värld har skärmar blivit en ganska självklar del av vardagen. Datorer, surfplattor och mobiler fungerar som verktyg för kunskapsinhämtning och verktyg för kreativitet. Men behöver vi alltid tänka på teknik som något som ska utgå från en skärm? Vad händer om vi börjar se tekniken som något flytande – något som kan formas efter elevernas och lärarnas behov?
”Shape-shifting” inom teknik kan ofta kopplas till tekniska lösningar som inte är bundna till en viss form, utan kan anpassa sig efter situationen eller ändamålet. Just här och nu tänker jag lite enklare, att tekniken bakom – till exempel AI, databehandling och maskininlärning – kan vara densamma. Men hur den kommer till ”liv” kan variera, alltså själva hårdvaran den bor i.
En AI-assistent kan till exempel finnas i en dator, men den skulle lika gärna kunna bo i en högtalare, en interaktiv penna eller ett armband. Den skulle kunna vara en röst som förklarar ett svårt begrepp, en visuell projektion som illustrerar en historisk händelse, eller varför inte en Tamagotchi-liknande följeslagare som gör lärandet lekfullt och tillgängligt.
Och här är nyckeln: tekniken är inte tänkt att ersätta användare, eller i inom skolans fall, läraren. Den ska förstärka det som redan händer till exempel i klassrummet. Teknik kan stötta eleven som kämpar med att förstå ett begrepp – kanske genom att repetera på ett nytt sätt, erbjuda ett till exempel eller anpassa om texter och innehåll. Samtidigt kan den ge läraren tid att fokusera på det som verkligen är viktigt: relationerna, samtalen och att inspirera eleverna till att tänka själva.
Läraren är fortfarande den som håller samman klassrummet, som känner eleverna och vägleder dem i deras utveckling. Teknikens roll är att vara en stödjande resurs – som kan försvinna i bakgrunden när den inte behövs och kliva fram när den gör det.
Så kanske behöver vi utmana idén om skärmar som teknikens slutgiltiga mål. De kan vara bra verktyg i vissa fall, men också i många stjälpa, men de är bara en av många former. Om vi ser tekniken som något som kan skifta form – som kan bli precis det som behövs, när det behövs – öppnar vi upp för nya sätt att tänka kring lärande. Och vi ger både lärare och elever större frihet att fokusera på det som verkligen spelar roll.
Henrik Krantz
Utvecklingsledare
Göteborgsregionens Innovationsarena
henrik.krantz@goteborgsregionen.se