Vad vi tänker på när vi tänker på AI i välfärden
24 april 2025
Ibland går man runt och tänker på nåt som känns spännande, viktigt, intressant eller angeläget. Men det är inte tillräckligt färdigtänkt för att bli något riktigt ännu. Var får såna tankar plats, egentligen? Kanske i det här formatet?
Här får du ta del av några av tankarna som just nu tänks av Innovationsarenans medarbetare. Här finns inga färdiga lösningar och inte något givet nästa steg. Men genom att sätta ord på tankarna kanske vi kan närma oss något som faktiskt kan bli – ja, något? Varmt välkommen att kika in under huven på Innovationsarenan, det här är vad vi tänker på just nu.
”Samtidigt som” är något jag gått och klurat på de senaste dagarna. Det är alltså inte det gamla kultbandet från Göteborg som gjorde en bejublad återförening på Knarrholmen 2012, utan det ”samtidigt som” jag tänker på är de där smarta lösningarna som sker när vi gör flera saker samtidigt.
Ni vet, samlar in data när vi grejsar med något helt avskilt, som sopbilarna utrustade med kameror som kan upptäcka hål som kan behöva lagas i vägarna de åker på. En slags synergi-innovation. Till exempel belysning som mäter buller, kollektivtrafik som mäter luftkvalitet. Ja, ni fattar. De finns ju där ute i alla våra verksamheter. Så nu uppmanar jag till att alla tänker, ”samtidigt som jag gör det, borde vi ju faktiskt också kunna….”
Fick höra en så klok grej häromdagen som handlar om att byta perspektiv och se vad som händer. Ett exempel på detta är när man gör en risk- och konsekvensanalys. Vanligtvis startar vi med att beskriva den förändring vi vill göra, till det nya sättet/apparaten/systemet eller den nya organisationen vi vill lägga och så raddar vi upp en rad konsekvenser och undersöker risker.
Men tänk om vi istället vände på det och utgick från ”om vi fortsätter på samma vis som idag, så ser vi dessa risker och det får den här typen av konsekvenser”. Om vi fortsätter att transkribera manuellt så uppstår risker med att man kan skriva fel, är bias, är trött på slutet av dagen, missuppfattar osv. Kanske blir då riskerna med att behålla nuvarande arbetssätt så höga att det blir självklart att gå över till det nya.
En fråga som ofta uppstår i våra samtal med olika parter är “vad ska vi göra med alla tidsvinster om/när AI effektiviserar allt? Jag vill ju inte ha MER att göra när jag knappt hinner med dagens uppgifter?”. Detta är en fråga som kräver ett väldigt bra svar, annars kommer nog ”AI:fieringen” mötas med väldigt mycket motstånd.
Istället för att se tidsvinster som en stressor, kanske vi kan betrakta dem som möjligheter. Vi kan använda den frigjorda tiden för att fokusera på innovation, förbättra våra arbetsprocesser, färdigheter eller stärka relationer. Dessutom kan vi prioritera vårt välbefinnande och skapa en mer hållbar balans mellan arbete och fritid. Jag har inga svar här, men tror att det är väldigt viktigt att tillsammans definiera hur vi vill använda dessa eventuella vinster. Om vi hittar fram här så kan vi se AI:s effektivisering som en väg mot mer meningsfullt arbete.
En annan grej vi tänker på är det här med att göra fel. Min gamla gymnasielärare i idéhistoria, Torsten, sa alltid ”Errare humanum est” – Det är mänskligt att fela. När jag sedan själv blev lärare var detta en av mina viktigaste principer, att lära sig av misstagen och hylla dem som tillfällen där extra lärdom kunde inhämtas. Det är en så otroligt svår sak att lära sig, att det är okej att misslyckas. Men det är då vi lär oss massa saker, så vi måste fortsätta testa, misslyckas, lära oss och göra om. Det är när vi fortsätter göra samma misstag om och om igen och förväntar oss nya resultat som vi kan bli kallade galningar.